Summertime clothes

Jag har varit på lillön. En ö i skärgården, mina kära vänner linn och fellis land. Det är så fint där, inte små granar som det brukar vara på skärgårdsöar, men höga smala lövträd som bildade såndär magisk skugga. Jag ångrade att jag inte hade kamera med och sen har jag bränt mej på ryggen också.
Jag är sån som blir lite röd ibland men mest brun. Men nu är jag ganska röd. Man tycker ju att man borde lärt sej efter 15 år att det är bättre att sola försiktigt, man behöver inte bli neger på två dagar. Men ej. Och det gör ont. Svider.

Imorgon blir det italien. Först några dagar ensam med mamma, sen kommer moster, hennes kille och min bror, sen kommer mormor, sen kommer mina vänner börjessonarna, sen kommer mosters extrabarn. Gonna B naaaiiiiiizzz. Men jag skriver senare idag igen.


Föresten är ni suckkki på att kommentera. Whats up whit that?

Men i mitt rum var det varmt.

Jag kommer knappt ihåg hela hösten, vintern och våren. Det är väldigt hemsk, att ett helt år så gott som försvunnit i mitt minne. Och sen när jag lyssnar på en låt som jag brukade lyssna på förrut så får man ju dom känslorna man hade då, men jag kommer inte ihår när det var, eller vad jag tänkte.

En sak som i allafall var bland de bästa den här våren var nätterna vi sov hos mej, eller framförallt morgnarna. Vi vaknade tidig och låg sen och segade på madrasser på golvet i mitt soldränkta rum. Och utomhus var det fortfarande kallt på morgonen. Det var fint.

Lite visdom.

Liksom drewl. Men nu känner jag mej hemsk som endast värderar mina kära manliga musiker i utsende. Det är ju crazymama bra låt. Tänk på det.

Nu har jag (INTE) konfirmerat mej!

Men det var sjukt fint ändå!Vår kyrka är så väldigt fin. Uppis!
Jag kommer sakna vår grupp! Fast vi är så få att jag vet att jag kommer kunna hålla ihop med alla.
Jag skulle läsa upp en grej jag skrivit själv, och jag försökte läsa långsamt men mitt hjärta slog verkligen så fort att jag blev rädd att jag är sjuk. Fast sen när vi skulle spela upp ett ganska oseriöst drama lekte jag Maria och krystade ut matilda utan att ens tycka att det var pinsamt.

Sen kom släkten och mina gud föräldrar och partade. Det var jättemysigt och vi hade gjort en så galet god kaka. Min kusins ungeJag fick ett halsband, det står hanna. På kinesiska. Och två andra halsband. Och galet coola akvarellfärger. Ska gå och måla!

Asså förlåt...

...att jag nördar mej så mycket. Men han är ju så stört snygg! Han får mej att tänka snuskiga tankar. Och jag har lyssnar på benjamin och jag 9 gånger i rad precis innan jag skrev det här. Men den är så... bra är inte tillräckligt bra ord. Men ni fattar va?
Nu ska jag göra det igen.

Konfirmationslägret nurå. Det var fan riktigt riktigt bra. Jag åkte med knappt några förväntningar alls, och första och andra dag hade jag redan nog, ville hem.
Men sen! Det var så bra! Jag sörjer alla som inte åker på konfaläger, det är ju viktigt! Det var så kul, för det kändes verkligen som att alla gjorde sitt bästa när vi pratade om saker. Ingen var dum med flit, ingen orkade spela cool eller säga saker man inte tycker eller hålla inne med det man tycker. Det blev så kul! Det kan bli så tråkigt med bara 9 tjejer men det blev det inte! Det blev BRAA. Och allt vi pratade om, även när det inte var organiserad diskution, var så...o-oviktigt. Dubbelnegation, men enda sättet att förklara.Vi bodde i ett skintfint hus ganska nära stan.
Dom första fyra dagarna slutade det inte regna för fem minuter, så man satt och myste under ett påslakan som man smart nog proppat in två täckern. När man inte spelade uno eller pratade om sex eller bibeln. Myyys.
Tillslut kom solen, då skulle vi göra upp för inomhustiden och var inte inne för annat än toa.
Mamma sa att vi måste vart de enda i stockholm som lyckats bränna sig på axlarna den här veckan. Vi hade OS och jag och lisa gick värkligen in för vårt lag, målade hela kroppen med pridefärger...och förlorade. Haha, men vi lyckades välta med kanoten, det är det inte många som har. Asså inte låg kajak utan en kanadensare. Jag trodde det var omöjligt i alla fall.

Konfalägret! Det blev awsome! Men innan det måsta jag bara lägga in detta. Sara skrev det på sin blogg och den kommer från boken Extremt högt och otroligt nära. (Nu kom vi på att mamma har läst små delar av den högt för mej, värkar så jävla awsome.) Ville bara att visa det för världen. (Min väldigt lilla värld)

"På tisdag eftermiddag var jag tvungen att gå till doktor Fein. Jag begrep inte varför jag behövde hjälp, för jag tycker man borde ha tunga skor när ens pappa dör, och man behövde hjälp om man inte hade tunga skor. Men jag gick dit i alla fall, för annars skulle jag inte få höjd veckopeng.

"Hej, kompis." "Jag är faktiskt inte er kompis." "Nej. Okej. Fint väder idag, eller hur? Om du vill så skulle vi kunna gå ut och kasta lite boll." "Ja på frågan om fint väder. Nej på frågan om vi ska gå ut och kasta boll." "Är du säker?" "Jag är inte fascinerad av sport." "Vad är du fascinerad av, då?" "Vad för slags svar är ni ute efter?" "Vad får dig att tro att jag är ute efter något?" "Vad får er att tro att jag är en stor idiot?" "Jag tror inte att du är en stor idiot. Jag tror inte att du är en idiot överhuvudtaget." "Tack." "Varför tror du att du är här, Oskar?" "Jag är här, doktor Fein, därför att mamma är olycklig över att jag tycker det är omöjligt svårt att leva." "Borde hon vara olycklig över det?" "Inte egentligen. Det är omöjligt svårt att leva." "När du säger att det är omöjligt svårt att leva, vad menar du då?" "Jag är full av känslor jämt." "Är du full av känslor nu?" "Jag är extremt full av känslor just nu." "Vilka känslor då?" "Alla." "Som till exempel..." "Just nu känner jag sorg, glädje, ilska, kärlek, lycka, skam och lite humor, för en del av min hjärna minns en kul grej som Toothpaste gjorde en gång som jag inte kan berätta om." "Det låter som du känner en hel del." "Han hade laxermedel i några pains au chocolat som vi sålde på basaren i Franska Klubben." "Det är ganska kul." "Jag känner allt." "Den här känslokänsligheten, tycker du den påverkar ditt dagliga liv?" "Ja, för att besvara er fråga så tror jag inte det är ett riktigt ord ni använde. Känslokänslighet. Men jag förstår vad ni menar, och ja. Jag gråter ofta, för det mesta när ingen ser. Det är extremt svårt för mig att gå i skolan. Och jag kan inte heller sova över hos kompisar, för jag får panik när jag är borta från mamma. Jag är inte så bra på att vara tillsammans med folk.""

Kristian Antilla skulle vara gud om det inte var för groupisexhitstorierna man hört.

Såg Anttila på Cafe 44. Det var så BRAAA. När man får den där känslan i hela kroppen, ni vet så att man inte kan stå still men det är mer också, någonsorts djup lycka inuti. Och man bara blundar och dansar så länge balansen räcker. Då är det så svårt att beskriva hur bra det var.
Men det var lite sådär svett blod och tårar. Fast utan tårarna. Och inte så mycket blod, bara lite på fötterna (SERIUSLY girls, whatsup med att ha stilletos på konsert?) och kanske i halsen. Men svetten kompenserade, och det med råge. Det var i klass med smk på debaser.

Denna lycka som nu tagit lugnare form tror jag faktisk kommer att hjälpa mej genom konfalägret. Åker i morgon bitti. Inte så pepp.

Skolavslutning.

Idag var det skolavsutning.
Det borde kännas ungefär såhär:

Men det kändes mer såhär:Inte så great. Jag var så jävla trött. På hela grejen. På klassen, på sångerna och talen och bara på hela skolan allt som allt. Jag blev inte ens lycklig för att det var slut, bara...tom, tror jag. Eller motsatsen till lycklig fast inte olyklig.

Laura tog studenten. (<3) Det var väldigt mysigt, såklart. Jag älskar vårt lilla ungdomsgäng. Det är så fint att vi bara vet i hjärtat att vi faktisk alltid kommer ha varandra. Och det känns så trygt.
Jag älskar er !
Och inte bara på det sättet man säger när man ska skiljas från sin klass på typ en skolavslutnig, fast inte på vår dock. Vi sa knappt hejdå.


Och sen var väl kvällen inte så jättekul, men inte dålig. Puss på er

Figaros bröllop

Det var lördag och vädret var crrraaaazyy, fast inte på det bra sättet. Jag hade på mej TVÅ tjocktröjor, jacka, mössa och halsduk och frös röven av mej. Och just det, det var i juni. Hallå! Juni!!
Jag träffade finisarna och fikade och gick på parkteatern.

Den heter Figaros bröllop och är en väldigt känd från början opera.
Den handlar om sex personer som bor på ett slott. Greven äger slottet och alla som jobbar där. Han är gift med Grevinnan fast han inte älskar henne längre. Figaro jobbar för greven, och ska gifta sig med Susanna som jobbar för grevinnan. Querubin bor också på slottet, han är typ sjuton och ihop med Blanquita. Querubin håller på och flörtar med Sussana och är jättekär i grevinnan. Och grevinnan är skitkåt på honom, fast hon vill bli älskad av sin man. Greven gillar sussana däremot, och vill bazza henne. Och så gillar han Blanquita, och hon gillar nog bara Querubin, tror jag. Och så är Greven och Querubin lite hot på varandra. Sen klär dom ut sig till varandra, och det är så det blir riktigt kompicerat. Och allt slutar med att alla ligger i en hög och strular med varandra.
Fast jag gillade den jättemycket! Ni borde se den, den är gratis och roligt.

Jag har tagit hem min bildmapp

En del av det jag åstadkommit den här terminen.Linoleumtryck
MonaLisa

Plus att ingen jag säger INGEN bryr sig ett skit om vad din dag bjuder på.

Fyfan vad jag hatar just nu! Jag bara hatar och är arg på allt!! Och alla, för den delen!

Men mest av allt, mer än vinterväder i juni,mer än folk som inte kan stava, hatar jag detta:

FEMTONÅRINGAR MED BLOGG SOM SKRIVER "DAGEN BJUDER PÅ..."
Asså FYFAN va fult det är! HSAHHAHAHAHHA CRAZYMAMASKRATT HAHAHAH DET ÄR SÅ FUUUULT! TROR NI NI ÄR VÄRSTA PRYDLIGA OCH DUKTIGA I SVENSKA NU VA?!??! VAAA?!?!?


Det är ni inte.

Fyfan. Allt ska vara så jävla korrekt med dom där små villabloggarna. Ingen känsla någonstans. ÅÅÅ Vad jag blir arg.
Vem kunde tro att jag skulle klaga på min egen generation? Dom flesta, antagligen, men inte jag i alla fall.

Plåster.

Plåster är hett, tycker jag. Jag skarmej på min rakhyvel för ett tag sen, det har läkt nu men jag har kvar plåstret. För jag tycker det är fräckt! Och sommrigt.

Ni förstår. När jag var liten kunde jag drömma om plåster. Ni förstår, mina föräldrar var inte sådana som som gav mej plåster så fort att jag började gråta. Nej nej, jag behövde ha slagit mej till en viss, ganska hög, grad. Och blodigt behövde det vara! Så, när jag nu hade skrapat upp alla mina små knän och armbågar och händer och vad det nu finns att skrapa så fick jag inga plåster med bamse eller batman på. Nej nej. Inte ens sånna som är vattentåliga. Jag fick sånna som man klipper av från en lång rulle. Fatta barndomstrauman. Fatta!!

Fast jag ska inte vara den som är den. Jag skulle säga att min uppväxt var närmast fenomenal. Och no way in hell att mina barn ska få snyggacoolaglassigaglamorösa plåster. Nej nej, förtsätt drömma, framtidskidz.

Solidaritet!

Vi har solidaritetsdag. Man ska jobba och på olika sätt tjäna ihop pengar, som går till en skola som vår skola bygger. I uganda! Jag tycker att det är så jävla coolt av vår skola. Dom liksom bara började bygga en skola i Uganga själv. Braa!
Men det är fan inte okej av dom som inte anstränger sig. Så... amen inte bra.
Fan! Det låter så skenheligt och hej jag är väldens bääästa människa men vafan. Aja.

Jag bara fick inte mina pengar av mina föräldrar i alla fall. Jag har slitit! Men det var helt okej, för det kändes bra att slita för någon annan. HAHA Låter som jävla blondinbella som leker helgon eller något. Men haha. Många hade tjänat jättebra med pengar så jag tror det blir bra endå. Puss!

Juste. Bilderna: Kiwi och banan smoothie. Haha glömde bort det. Det blev inte så gott, för det blev typ beskt. Vet inte varför. Men snygg.

Puss!

Måndag: Studiedag

Vädret: Fab
Jag: Sitter i fönstret och dricker cola
Mat: Gjorde egen pizza med tortillabröd.
Mer: Prosciutto, aivar, tomatpure, guacamole (ja!), oliver, ost, parmaskinka, ruccola och babyspenat och annan sallad, soltorkade tomater. Oregano!

Åt: Ute i solen.
Och: Läste KP och redigerade bilder.
Blev: Brun.Sen: Cykla till Ringen och ki-boxas.
Då ska jag skrika: HIIAJ!!! Med magen.

Inna: Städat, diskat, tvättat, sorterat, återvunnit.
Duktig: Duktig!