Plåster.

Plåster är hett, tycker jag. Jag skarmej på min rakhyvel för ett tag sen, det har läkt nu men jag har kvar plåstret. För jag tycker det är fräckt! Och sommrigt.

Ni förstår. När jag var liten kunde jag drömma om plåster. Ni förstår, mina föräldrar var inte sådana som som gav mej plåster så fort att jag började gråta. Nej nej, jag behövde ha slagit mej till en viss, ganska hög, grad. Och blodigt behövde det vara! Så, när jag nu hade skrapat upp alla mina små knän och armbågar och händer och vad det nu finns att skrapa så fick jag inga plåster med bamse eller batman på. Nej nej. Inte ens sånna som är vattentåliga. Jag fick sånna som man klipper av från en lång rulle. Fatta barndomstrauman. Fatta!!

Fast jag ska inte vara den som är den. Jag skulle säga att min uppväxt var närmast fenomenal. Och no way in hell att mina barn ska få snyggacoolaglassigaglamorösa plåster. Nej nej, förtsätt drömma, framtidskidz.