09090909090909090909090

Jaha så blev det den ödesmättade dagen. En jävla massa nollor och nior och vi satt på slöjden och räknade sekunderna. Och så kom den och det kändes inget alls. Det började inte åska, ingen ström gick och inga fjärilar i magen. Ingen prins slog ner dörren och taket höll det med. Det var... precis, och då menar jag exakt som innan. Jahapp. Det var det. Då ska väl jag fortsätta brodera då. Jahapp. Korsstyngn, jasså.