Vart fan är min fjärrkontroll?

Min nya telefon är så fin så fin. Den stavar alla ord och går inte i fyra delar när man tappar den i marken, som min gamla. När någon skriver en smiley blir den gul och rund, inte bara en rad oförståeliga tecken. Varje gång jag får ett sms spritter man till lite för den är så fin min telefon.

Min nya ipod är så fin så fin. När bara halva mitt itunesbiblotek fick plats förut har jag nu all musik plus fem scrubsavsnitt, och en bunt bilder, och det tar bara upp en bråkdel av minnet. En bråkdel!
Den är så tung och skön i handen och alldeles blank på baksidan. Jag längtar till nästa gång jag ska gå till skolan, altså i morgon bitti. Bara för att få den där lilla stunden med promenad, frisk morgonluft och musiken som är min. Å, va jag saknat det.


Och sen sägs det att man inte kan bli lycklig av matriella ting. Äh! Klart man kan!