MIn stora förlust del 2.

Altså. Nej, jag hade ingen backup. Jag har bytt dator typ sju gånger under tiden jag haft min ipod, så det var bara en bråkdel av musiken jag hade kvar.

Men, jag börjar hämta mej lite. Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det, men det börjar kännas som att...jag kommer kunna leva igen. Någon gång långt in i framtiden.
Och sen tänte jag såhär. Att det kanske var en mening. Min käre ipod har ju haft mer rätt än mej för ut, så whythahell not liksom.

Tillexempel. Bror min har ju laddat ner en hel del musik till min dator, så det går ingen nöd på mej, det är bara inte min. Men. Förut hade jag typ 5 Håkan-låtar. För att Rasmus och Sara hade tvingat på mej dom. Nu; 38. Och jag gillar det, såklart, har inget emot honom och han är jävligt duktig. Men det har varit ett medvetet val. Likaså twiligt. Men nu skakas min värd. Och från någon stans kommer lusten att köpa ett par converse. Och svarta kläder. Bli medlem i ett gäng där alla ser likadana ut. Publicera Håkanhellströmtexter på min blogg! Vafan!

O store ipod, förlåt mig om jag ej förstår dina outgrundliga vägar.